liiinalundmark

En onsdag som har glidit förbi tills sista kunden gått hem och jag får veta av chefen att en av gårdagens kunder ringt in och gråtit över hur hennes hår var klippt... En vanlig toppning där kundens hår nådde till nedanför axlarna, vi bestämde efter en stunds konsultation att vi skulle klippa upp det lite mer än vad som var gjort förut men ändå spara väldigt mkt längd och tjocklek så att förändringen bara ger lite mer liv och lagom volym. Hon var efter klippningen jättenöjd och jag visade hur man får finast volym i det utan svårighet, kunden i fråga var i 35års åldern och förändringen kändes precis lagom men ändå så att det märktes att hon klippt sig och nu fått en frisyr (tidigare hade hon bara långt rakt hår som inte gjorde ansiktsformen rättvisa) Hur detta kunde resultera i en gråtande kund dagen efter är för mig jättekonstigt - vad hände??

 

Det värsta med sånt här är att man klandrar sig själv jättemkt, man känner sig värdelös och undrar om man missuppfattade allt elr vad fan var det som gick fel? Att en annan kund jag klippte igår ringde in och ville berätta hur nöjd hon var efter klippningen har efter detta ingen betydelse, tänk att EN kund av 100 ska förstöra hela kvällen?! DET ÄR JU SJUKT!! :( Oftast känner man på sig om kunden inte är nöjd/om man missuppfattat nåt men igår kände jag ingenting, chocken över att hon ringt in är därför större än jag klarar av... Såhär i efterhand känns det som att en av anledningarna till att hon var missnöjd är för att jag inte är Josefine (som hon klipper sig hos egentligen men som är mammaledig), vilket känns som en orättvis anledning men jag vet inte hur jag ska tänka, trött, ledsen och deprimerad är jag iaf, kul onsdakväll :/